God natt
Nej nu ska jag bege mig till sängen, det är dags för rast och ro, om man kan få någon ro i kroppen
Kollade på Greys anatomy idag, Lexie bröt samman, och jag vet känslan. grät lite tårara för henne faktiskt. Man känner ju smått igen sig gör man inte det? Har inte man varit med om det förr? Känns som sån här dejavu på något konstigt sätt. Men vad ska man göra.
Just nu blockerar jag mina negativa tankar, försöker att hålla lugnet. Men vart går gränsen egentligen, hur personlig får man bli? hur långt kan det gå? Helt ärligt är det någon som kan berätta för mig vart denna jävla fucking gränsen går?!
Åhhh jag blir galen.
God natt
Kollade på Greys anatomy idag, Lexie bröt samman, och jag vet känslan. grät lite tårara för henne faktiskt. Man känner ju smått igen sig gör man inte det? Har inte man varit med om det förr? Känns som sån här dejavu på något konstigt sätt. Men vad ska man göra.
Just nu blockerar jag mina negativa tankar, försöker att hålla lugnet. Men vart går gränsen egentligen, hur personlig får man bli? hur långt kan det gå? Helt ärligt är det någon som kan berätta för mig vart denna jävla fucking gränsen går?!
Åhhh jag blir galen.
God natt
Kommentarer
Trackback
